Bokrecension (nr 19)

Oj, glömde ju helt bort att recensera denna lilla bok.
Annorlunda
[En antologi utgiven av Effekt, Rädda barnen och Pocketförlaget.]

Det här är en antologi där ungdomar har fått bidra med något inom temat "annorlunda". Det kunde vara en dikt eller en text av något annat slag, men det kunde också vara fotografier och filmklipp. De kan man se genom något som kallas "augmented reality" tekniken. Man hittar markörer i boken som man sedan ska kunna vända mot sin webbkamera på sidan http://effekt.rb.se/annorlunda/ för att se bidragen. Det var en salig blandning av framförallt texter och bilder (inklusive en 3D bild) och sen också två filmklipp (varav ett var mer som ett musikbidrag).
Jag tycker de hade blandat det väl, de hade fått med lite av varje och blandat personer på ett bra sätt, alla bidrag var en egen unik vinkling på ordet. Jag kände dock inte att jag blev sådär jätteinspirerad och påverkad på det viset, men jag tycker definitivt det var en bra idé och att de genomförde det på rätt sätt. En del av bidragen kunde varit riktiga tankeställare faktiskt. Boken tog, vadå, två timmar att läsa? En tunn jävel. Ca fyra av texterna blev mina favoriter, och ett av filmklippen. Jaa, vad kan man säga. Bra tema, bra bok, överskottet av pengarna går till Rädda barnen. Det är la bara att kirra, om man gillar sånt.

Ytliga vs ickeytliga relationer

På sistone har jag tänkt lite på det där med ytliga och ickeytliga relationer. Det känns som att i Sverige så är folk kanske inte så överdrivet trevliga mot folk de inte känner. Om man inte känner personen eller inte har något ärende med denne så är det inte självklart att man ens visar att man märkt personen ifråga. Det känns som att det tar ett tag innan man verkligen lär känna folk här. Men när man väl gör det så gör man det. Och det känns som det var ännu mer så förr i tiden.

Medan jag får känslan av att man i vissa andra ställen har mer ytliga relationer, eller vad man ska säga. Folk hälsar på varandra, frågar hur det är och så, även fast de egentligen inte känner varandra och inte bryr sig så  mycket. Man har många bekantskaper men inte så många 'riktiga' vänner, som man verkligen kan lita på. Fast som vanligt så generaliserar jag i mina tankar, men frågan är vad som är bäst, det första där det tar ett tag innan man kommer in på skinnet eller det andra, där man inte gör det alls men har många lösa relationer och ytliga trevligheter? Hur mycket bättre mår man egentligen när alla man stöter på i samhället är trevliga mot en? Hur viktigt är det att verkligen känna någon? Hmm ...

Bokrecension (nr 18)

The Hollow Hills
Av: Mary Stewart

Del två i Merlin trilogin

Det här är alltså uppföljaren på Crystal Cave som jag recenserade här. I den här boken får man fortsätta följa trollkarlen Merlin. Den här boken är dock nästan lika inriktad på Arthur, en blivande kung men också en person som (exakt som Merlin själv) växer upp som bastard. Men när hans far kung Uther dör så utnämns han till kung, för då har sanningen om att Arthur är Uthers son kommit upp till ytan.
Den här boken är fylld av slag och konflikter, och en del av handlingen har sina rötter i mytologin men den är mest bara baserad på fantasi. Det är i alla fall högklassig fantasy, vackra beskrivningar och gammaldags språk som får en att drömma sig bort. Men den blir lite lång, det blir den, men sina dryga 300 sidor (som inte låter så mycket, men det är mycket med de där extratunna sidorna och små bokstäverna som man finner i den här boken). För att verkligen uppskatta den här boken så behöver man nog vara tålmodig och ha något av en gammal själ. Jag tycker det var en väldigt cool bok, och när man väl är i den världen så är det fantastiskt, men det var svårt för mig att bli helt uppslukad av den. Har ju blivit så att jag läst andra böcker samtidigt. Men det kanske bara är jag som är damp. Men jag rekommenderar dessa böcker till folk som vill ha något att bita i, folk som älskar fantasy med historia inslag och mycket bakgrund!

Bokrecension (nr 17)

Bloodfever, Faefever och Dreamfever
Av: Karen Marie Moning

Jag tänker nu slå tre flugor i en smäll och recensera nr 2, 3 och 4 i feverserien. Den första boken recenserade jag här. (Eller ok, ni kan också se inlägget om ni scrollar ner typ en halv millimeter.)

 "There's a comfort in knowing your limits. It's a safety zone. Most people find theirs, get in it, and stay there for the rest of their lives. That's the kind of life I thought I was going to live. There's a fine line between being stupid and knowing you have to test your limits if you want to do any real living at all."

I dessa böcker får man fortsätta följa huvudpersonen Mac, som utsätts för fler och fler hinder i hennes försök att återupprätta friden i världen och hämnas sin syster. Mac utvecklas mycket i dessa böcker, hon blir bara tuffare och tuffare i takt med alla hemskheter hon utsätts för. Det är en huvudperson jag verkligen gillar att följa, det är inte alltför ofta man hittar tjejer som henne i skönlitterära böcker, och förutom att ha humor så kommer hon alltmer ofta med visdomsord, som de ni kan läsa ovan.

Jag tänker inte gå in för mycket på handlingen, med tanke på hur lätt man kan sabba bokserier för andra på det sättet. Men efter den första boken fanns det fortfarande många frågetecken om vad Fae egentligen är, vad det är meningen att Mac ska göra, vad det är för mystiska saker som händer hela tiden, vad som egentligen hände hennes syster, osv osv. Man får lite fler saker uppklarade hela tiden, lite fler frågetecken uträtade, det är som ett pussel med många lösa pusselbitar som långsamt placeras i sina platser och tillsammans målar upp en rätt mörk, men fascinerande värld. Men även fast böckerna bara blir mörkare och mörkare så försvinner inte humorn, som tur är, utan den blir mörkare den också.

   Jag känner mig lite lat för tillfället och tänker därför inte skriva mycket mer. Haha. Men jag kan summera det hela med att det är en underhållande bokserie, den består dock av fem böcker så jag har alltså en kvar att läsa. Jag rekommenderar de här böckerna till alla som gillar fantasy och som gillar att läsa om alternativa världar. Fast vid närmare eftertanke så kan man nog gilla dem ändå, det är böcker som är lätta att ta till sig och jag tror de flesta skulle kunna finna dem underhållande.

.

Jag är ingen idiot, egentligen.
Jag är inte självupptagen och uppblåst, egentligen.
Bara när jag är med dig.
Bara när jag pratar med just dig.
Åh, ödets nycker. Får mig att vilja slita av skinnet, visa mig blödande för världen och kanske till och med ... bli förstådd?