13 maj 2012

Bokrecension (nr 34)

1984
Av: George Orwell


Denna dystopiska berättelse som har blivit väldigt känd släpptes första gången redan år 1949 (författaren skrev den under 1948 och bytte alltså bara plats på 8 och 4 i titeln). Den handlar om ett samhälle uppbyggt av en form av engelsk socialism som kallas Engsoss, ett samhälle där det finns tre olika maktskikt, där invånarna inte själva styr över sin livsstil eller tillgångar och där det inte finns några lagar. De som har mest makt är de som är med i det Inre partiet, de som har näst mest makt befinner sig i det Yttre partiet och de med minst makt är de s.k. proletärerna, eller ”prolerna”. Samhället heter Oceanien och är ett av de tre områden som världen är indelad i tillsammans med Ostasien och Eurasien, och de tre områdena befinner sig i ständigt krig sedan flera år tillbaka.
Huvudpersonen är en medelålders man vid namn Winston Smith. Han jobbar för Sanningsministeriet i Oceanien, och hans jobb går ut på att skriva om gamla artiklar och texter för att de ska passa in Partiets förflutna, det som gäller just för tillfället.
I Winstons vardag kan han aldrig slappna av. Nästan på alla offentliga platser, och även i folks hem finns det teleskärmar som absorberar både ljud och bild. Genom dem kan partiet hålla koll på vad alla har för sig. Så fort man ger signal av att inte tro på Engsoss så försvinner man. Man blir tillfångatagen och hjärntvättad, och ens namn raderas ur alla register. Man har aldrig funnits. ”Storebror (som är Oceaniens ledare) ser dig”, heter det.
Winston är dock en tänkande människa. Han har vaga minnen av tiden före Revolutionen, före Oceanien, före Storebror. Han har hört talas om en organisation som är emot partiets principer, och boken handlar om hans kamp för att hitta till denna utan att upptäckas av partiet.
Denna bok rörde upp många tankar och känslor hos mig. Det är nog omöjligt att läsa 1984 utan att få en tankeställare över samhället i stort, men också över människan och dennes psyke. Hur självständig är människan egentligen, hur påverkbar är psyket och hur långt kan man gå för att rädda sitt eget skinn? Vad är viktigast; frihet eller lycka? Vad är viktigast för dig? Det är äckligt att tänka sig människor som kugghjul i en maskin, som inte ifrågasätter utan bara accepterar läget och arbetar på. Men samtidigt – visst är det bekvämt att inte motarbeta och bara göra som alla andra? I Oceanien utövar många invånare något som kallas dubbeltänk där man använder sig av en form av integrerad schizofreni. För att citera ur boken:
Dubbeltänk är förmågan att hysa två motstridiga åsikter på samma gång och godta dem båda. Den intellektuelle partimedlemmen vet i vilken riktning hans minnen måste ändras; han vet därför att han lurar verkligheten, men genom att tillämpa dubbeltänk övertygar han sig även om att han inte för våld på den. Processen måste vara medveten, annars kan det inte utföras med tillräcklig precision, men den måste även vara omedveten för annars medför den en känsla av bedrägeri och därmed skuld. Dubbeltänk hör till själva kärnan i Engsoss, eftersom partiets väsentliga verksamhet består i att utöva medvetet bedrägeri under bevarande av den beslutsamhet som hör samman med fullständig ärlighet. Att framlägga avsiktliga lögner och på samma gång uppriktigt tro på dem, att glömma bort vilket faktum som helst som har blivit obekvämt, och sedan, då det behövs på nytt, dra fram det ur glömskan för precis så lång tid det finns behov av det, att förneka existensen av en objektiv verklighet och samtidigt ständigt räkna med den verklighet som man förnekar – allt detta är oundgängligen nödvändigt. Till och med då man använder ordet dubbeltänk måste man utöva dubbeltänk. Ty i och med att man använder ordet erkänner man att man tummar på verkligheten; genom en ny insats av dubbeltänk utplånar man detta medvetande och så vidare i oändlighet, så att lögnen alltid befinner sig ett steg före sanningen. I sista hand är det tack vare dubbeltänk som partiet har kunnat – och kanske i tusentals år framledes kommer att kunna – hejda historiens gång.
Så även som en tänkande människa kan man välja att göra det bekvämt för sig genom att använda sitt intellekt, men inte sitt sunda förnuft. För vem kan egentligen kan bestämma vad som är upp och vad som är ner, vad som är svart och vad som är vitt?
Nej, fy fan. Riktigt cool bok, jag rekommenderar den till alla som inte är analfabeter.