24 feb. 2011

Bokrecension (numero trois)

Jonathan Strange & Mr Norrell
Av: Susanna Clarke


Denna bok är en fet jävel på ca 1000 sidor. Men helt klart värd läsningen tycker jag.
Den handlar om dessa två gentlemän vars namn ni ser i titeln som tar tillbaka magin i England. De blir de första riktiga magikerna i världen på flera hundra (elr tusen?) år.
 De är båda väldigt speciella personer.
Den första, Mr Norrell, har suttit i år och dar i sitt hus i Yorkshire med näsan i alla möjliga sorters böcker, varav alla handlar om magi. Faktum är att han inte alls har intresse av att vistas utomhus, han är helt nöjd med att sitta där och studera dagarna i ända. Men sedan blir han uppmanad att åka till London för att göra sig känd och för att lära andra om magi. Han bestämmer sig för att göra det.
Den andra, dvs Strange, är inte insatt i magins värld överhuvudtaget. Han har provat på massor av yrken, men inget av dem har riktigt passat honom. Han är förälskad i en tjej som heter Arabella, och efter att ha hört en profetia att han kommer bli en stor magiker så bestämmer han sig för att bli det, endast för att imponera på Arabella. Men inom några år så är han bra mycket mer intresserad av magi än vad han är av Arabella, och det går så långt att han tar tillbaka magin till världen.

Denna bok är väldigt unik, jag har inte läst någon liknande förr. Den har en sån där diskret form av humor och den har så målande beskrivningar att man blir helt berörd. Den känns, ja, magisk helt enkelt. Den är också rätt galen måste jag säga. Man kan bemötas av vad som helst, kvinnor med sjungande klänningar, alver, mordiska träd, speglar som folk kommer ut ur, ja vad som helst. I boken så är världen levande och pratar med oss hela tiden, bara att vi är för korkade för att förstå. Men när man har lärt sig hur man pratar med marken, med havet, med stenarna eller kanske himlen så kan man göra nästan vad som helst. Nu kanske det verkar som en bok fylld av solsken och regnbågar, men nog finns det svart, mörk magi också. Nog finns det depression och dylikt i den. Nog finns det folk som är fördömda att komma till samma balsal varje natt och dansa till samma sorgsna låtar, helt mot sin vilja. Nog finns det namnlösa slavar som blir tvingade att släppa sitt liv och bli kungar. Och visst, den har bitar som inte är så jätte roliga, det tar ett tag att komma in i den, men när man väl gjort det så är den underbar tycker jag.

Nu håller jag på med ”Hundraåringen som gick ut ur sitt fönster och försvann” så det blir antagligen den som dyker upp på nästa bokrecension ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar