Bokrecension 10 000 minus 000

Som om ingenting
Av: Katarina von Bredow

 Detta är inte vad jag vanligtvis läser. Jag har alltid sett på Katarina von Bredows böcker som lite larviga böcker som bara säljer bra för de ofta är byggda på riktigt skumma omöjliga romanser (t ex förälskelse mellan syskon osv).
 Det är en ren slump att jag läste denna bok, läste ut den på 3 h imorse eftersom jag sov över hos Kjellgren utan att ha planerat det i förväg. Jag vaknar alltid flera timmar innan henne, och jag hade inget med mig, alltså tänkte jag underhålla mig med att läsa någon av hennes böcker, och hon råkar ha massor av sådana här böcker i bokhyllan.
 Den handlar i alla fall om en 19-årig tjej som blir kär i sin bästa kompis pappa, som är 25 år äldre. En omöjlig romans - Ja. En fånig, dålig bok - Nej! Jag blev positivt överraskad av hur bra skriven den faktiskt var. Författaren är skicklig på att leka med ord och beskriva känslor. Boken tappar aldrig farten, den håller ungefär samma tempo hela boken genom med vissa upptrappningar. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på hur kort den är, förstås.

 Här är en bit av boken som jag tycker gestaltar sättet att skriva på rätt bra:

(Kanske inte är lika bra när man inte läst boken, det kanske blir lite lösryckt ur sitt sammanhang. Jag kan försöka klara upp det lite i alla fall med att säga att Paul är den 25 år äldre mannen, Monika är hans fru och Tessa är hans barn och även huvudpersonens bästa vän).

"Tills nu.
Tills den här dagen, vid halvåttatiden den femtonde april, då Paul läser upp fem dikter som skär som taggtråd i min kropp. Bilderna är kryptiska och nästan sterila, men jag ser villan på Sparvhöksvägen, jag ser Monika och Tessa och snickeriet och räkningarna  och morgontidningarna och den kvadratiska trädgården och jag hör Monikas skratt och Tessas pladder och mitt i allt ser jag Paul med naket ansikte.

Samtidigt ser jag min egen familj som om den vore en instängd, stelnad pjäs, och skriket i dikterna står som en vägg innanför ytterdörren. Sedan är det plötsligt hud. Fuktig närhet. Den sista är intimast av alla, uppenbart erotisk, fast omskriven i bilder som är både bisarra och sensuella. Jag blir torr i munnen och hjärtat slår så jag knappt kan andas. Jag ser Monika naken över Pauls kropp i deras blå sovrum och det är mer än jag vill se. Jag är redan uppfläkt, som om någon spritt ut mina inälvor över landskapet med en stor smörkniv."

Om du vill ha en känslosam, snabbsmält bok, läs då den här!
Den var trovärdig och bra, definitivt värt besväret.