Ytliga vs ickeytliga relationer

På sistone har jag tänkt lite på det där med ytliga och ickeytliga relationer. Det känns som att i Sverige så är folk kanske inte så överdrivet trevliga mot folk de inte känner. Om man inte känner personen eller inte har något ärende med denne så är det inte självklart att man ens visar att man märkt personen ifråga. Det känns som att det tar ett tag innan man verkligen lär känna folk här. Men när man väl gör det så gör man det. Och det känns som det var ännu mer så förr i tiden.

Medan jag får känslan av att man i vissa andra ställen har mer ytliga relationer, eller vad man ska säga. Folk hälsar på varandra, frågar hur det är och så, även fast de egentligen inte känner varandra och inte bryr sig så  mycket. Man har många bekantskaper men inte så många 'riktiga' vänner, som man verkligen kan lita på. Fast som vanligt så generaliserar jag i mina tankar, men frågan är vad som är bäst, det första där det tar ett tag innan man kommer in på skinnet eller det andra, där man inte gör det alls men har många lösa relationer och ytliga trevligheter? Hur mycket bättre mår man egentligen när alla man stöter på i samhället är trevliga mot en? Hur viktigt är det att verkligen känna någon? Hmm ...