När jag var liten brukade jag tänka på personligheten som en konstant faktor, Typ "Han är snäll", "Hon är smart", osv. Har allt mer börjat inse att personligheten är för evigt ändrande, den är olika från år till år, från dag till dag - den ändras hela tiden. Man är väl samma person i grund och botten, men när utvecklas man egentligen? När går man från att vara på ett sätt till att vara på ett annat? När tar man klivet från ungdom till vuxen, till exempel? Är det inte det som är konstant, förändringen? Känner man någonsin någon, på riktigt?
Vilket diffust ord egentligen. Personlighet.
Det där är en av de frågorna jag funderat mycket på också, och jag är en gammal kärring. Man fattar nog aldrig utveckling hos vare sig andra eller sig själv. Man får bara tillskriva folk egenskaper för att det är skönt. Typ hata Khadaffi osv.
SvaraRaderaJag brukar tänka att om någon person inte gillar mig så är den inte mogen nog... Den måste ändras!
SvaraRadera