17 feb. 2012

Bokrecension (nr 29)

Män som Hatar Kvinnor
Av: Stieg Larsson
Del 1 i Millennium serien

Den här bokens handling summeras rätt bra på framsidan. ”Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander löser fallet Harriet” står det, och det är också precis vad boken rör sig om, om man ska vara riktigt kort och koncis. Mikael Blomkvist är alltså huvudkaraktären, och han är en väldigt sympatisk snubbe som jobbar som chefredaktör på tidningen Millennium. Han skulle också kunna kallas ekonomireporter, och är känd för att skriftligt attackera de största hajarna i branschen. De som lever på profit de tjänat på ohederligt vis, det vill säga. Istället för att klappa dem på ryggen som de andra svenska ekonomireportrarna verkar göra, så gräver han fram smutsgöra om dem som han sedan publicerar.
Boken börjar med att han av en slump träffar en gammal bekant som berättar för honom om Hans Wennerström, en av de största hajarna av dem alla, enligt kompisen. Dock gör Blomkvist en tabbe när han gör sin research om denne, och döms för förtal. Du som läsare får inte förstå vad som hänt förrän just i slutet av boken har jag för mig, men man får förstå att det inte är Blomkvists fel. Dock är tabben gjord, och tillsammans med den andra chefredaktören på tidningen kommer de överens om att han får sparken från tidningen, för tillfället i alla fall. Sedan kontaktas Blomkvist av en gammal man vid namn Henrik Vanger, som berättar för honom om ett fall som har förändrat hans liv och som de aldrig fått svar på - nämligen vad som hände med Harriet Vanger, Henriks brorsdotter. Mot alla odds går Mikael med på att göra vad han kan för att lösa gåtan mot en löjligt stor ersättning som Henrik erbjuder. Ett år kommer han spendera på den lilla halvön där en stor del av släkten Vanger bor och han kommer göra allt han kan för att ta reda på vad som hände för decennium sedan, med den då unge Harriet. Han vet att det är någon av det femtiotal personer som befann sig på ön under dagen då Harriet försvann, eftersom bron var avspärrad. Större delen av människorna där var av släkten Vanger …
Den här boken var faktiskt väldigt spännande, enligt mig. Den är skriven på ett vardagligt sätt, inte mycket beskrivningar och yadda yadda, utan den går rakt in på handlingen och karaktärerna som man sympatiserar med. Gåtan verkar helt hopplös, ända tills de nappar på en liten detalj. Just tillräckligt oförutsägbar, utan att det någonsin blir klyschigt eller ointressant. Sedan är ju en karaktär som Lisbeth Salander en suverän krydda bland de andra karaktärerna. Nej, bra underhållning helt enkelt. Det var en värld jag gärna dykte in i, det blev aldrig tråkigt. Skulle nog egentligen ge den 7,5 av 10, men känner mig lite frikostig nu. Rekommenderar den för alla som gillar välskrivna thrillers/deckare.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar