Av: Marian Keyes
Tara, Fintan, Katherine och Liv är ett gäng kompisar i trettioårsåldern som bor i London. Vi får följa dem alla, även fast boken mest är ur Taras och Katherines perspektiv. Tara är en vek, mansberoende kvinna med ett svin till pojkvän, Katherine är en disciplinerad men neurotisk kvinna som aldrig lämnar ut sig till någon och som hatar att känna sig underlägsen, Fintan är en homosexuell man som drabbas av … nej inte AIDS; cancer, och Liv är den vagt deprimerade svenskan som är besatt av det mänskliga psyket. När Fintan drabbas av cancer sätts allas liv på spel (inte minst hans eget förstås), och de får ett välbehövligt wake up call när de inser att man inte lever för alltid.
Jag märkte snabbt när jag började läsa den här boken att jag har läst den förut, fast då läste jag originalversionen som är på engelska. Den var väl lite bättre (som i regel alla böcker är) på sitt originalspråk, men det här gick det med! En underhållande bok som ändå lyckas vara en tankeställare. Kanske liite skriva-på-näsan ibland, vissa av bipersonerna var lite för ensidiga också, MEN det gör faktiskt inte så mycket i det här fallet. Jag hade svårt att slita mig från boken ibland, och huvudpersonerna var det nästan sorgligt att skiljas från när boken var slut, och vad mer kan man kräva än så? En bok som ställer upp väldigt mänskliga problem, och väldigt mänskliga personer. Trovärdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar