Det viktigaste i livet är kärleken.
Den rätta sortens kärlek, det vill säga.
Den måste vara riktad, projekterad, rätt - till rätt gud, till den rätta personen och saken. Den får inte vara för mycket heller. Du bör till exempel inte älska en person mer än denne älskar dig, för då är du efterhängsen eller patetisk. Din kärlek får inte överstiga rimliga gränser, för då verkar du besatt. Din kärlek måste vara rationell också, och inte destruktiv. Kärlek från en förälder till ett barn till exempel, där har du en taktisk, smart, naturlig kärlek. Det är bra att känna kärlek för sig själv också. Inte för mycket dock, då verkar du narcissistisk. Men som sagt, kärleken är ju det viktigaste i livet. Ta till vara på den, mängden är begränsad i den här världen.
28 apr. 2013
Bokrecension, kinda
Nu var det så att för en dryg vecka sedan så satte jag mig ner och skrev en ganska utförlig bokrecension på A Clash of Kings, bok två i A Song of Ice and Fire. Jag gjorde detta i Word, som då plötsligt slutade fungera. När det började fungera igen var texten försvunnen. Detta var frustrerande, och jag orkade inte redogöra för handlingen igen (framförallt inte när jag just hade gjort det i skolan, på engelskan, samma dag). Så jag tänker inte göra det, för jag är lat o.s.v. Bra bok i alla fall. Handlingen kan egentligen summeras i titeln, då det främst går ut på att det finns flera kungar, som alla tycker att de hör hemma i järntronen. Efter Robert Baratheons död finns nämligen hans son, trettonårige Joffrey, som ju bör vara den rättmätige kungen. Problemet är bara att vissa hävdar att han är en bastard. Samtidigt vill samtliga Roberts yngre bröder vara kung, och så har ju också Robb Stark blivit utnämnd till kung i norr, samtidigt som Danaerys Stormborn fortfarande är ättling till Aerys II, som var den riktige kungen innan han blev störtad. Så detta är konflikten, en ganska storslagen sådan. Spännande.
1 apr. 2013
Inlägg nr 222
Depressionen välkomnar vem som helst, och den kräver inget av dig, förväntar sig inget av dig. Du behöver inte behöver vara smart, eller ens cynisk, för att vara deprimerad. Du behöver bara inse hur orättvis den här världen är, inse det ända in i din kärna. På ett sätt är det en befrielse, på ett sätt blir ditt liv lättare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)