Av: George R.R. Martin
Den här boken fokuserar som vanligt på stridigheter och
kampen om makt i Westeros, och vi tar vid ganska precis där den förra boken
slutade. Slutet på förra boken var väldigt dramatisk, med bl.a. ’The Red
Wedding’ som framförallt verkade chockera följarna av tv-serien. Denna bok är
precis lika fylld av överraskningar. På Iron Islands så pågår ett val av ny
kung,
efter att Balon Greyjoy har dött genom att ramla från en bro mellan två klippor. Det står nu
mellan hans syskon Aeron Damphair, Euron Crow’s Eye, Victarion och Balon the
Brave och hans barn Theon och Asha att ta över tronen där, The Seastone Chair. I Dorne så förargas man över att
prinsen (i slutet av förra boken) dog i sin (självvalda) strid mot Gregor
Clegane, och hans döttrar vill nu hämnas mot Lannisterfamiljen. Samtidigt
så har prinsessan Myrcella, Tommens syster, blivit bortgift till en av
prinsarna i Dorne, och bor nu där, under Ser Arys Oakhearts från the
Kingsguards bevakning. I
King’s Landing försöker Cersei styra, då kung Tommen knappast är gammal nog att
göra det själv. Det går … sådär. Hon kämpar ständigt mot den nya drottningen, Margaery
Tyrell, som nu är gift med Tommen. Hon ber Jaime att bli kungens hand (lite ironiskt då
att Jaime numera bara har en hand), men han säger nej. Saker är inte som det
brukade mellan dem, och Jaime kan inte komma över det Tyrion sade till honom efter
att Jaime hjälpt honom ur fängelsehålan – nämligen att Cersei legat med alla
möjliga från rådet. Brienne får i uppdrag av Jaime att leta reda på Sansa
Stark, som i slutet av förra boken flydde med Petyr ’Littlefinger’ Baelish till Eyrie där
Lysa Arryn blev knuffad av Petyr nerför en klippa och därför dog. Sansa tvingas
ta hand om Lysas son Robert, som ju också är lord över Eyrie. Problemet är bara att han är en
bortskämd, ömtålig liten skitunge eftersom han uppfostrats så. Jon Snow har
blivit utnämnd till nya kommendören på väggen. Han vill nu att Samwell Tarly ska bli hans nya Maester
efter att Maester Aemon dött, eftersom Sam inte bara är läskunnig, utan tycker
om att läsa, tyda kartor och dylikt, till skillnad från de övriga på väggen.
Han skickar iväg Samwell tillsammans med Maester Aemon och en av vildingen
Crasters fruar/döttrar Gilly och en unge att segla till the Citadel i Oldtown,
där man kan utbilda sig till att bli Maester, och där det finns mystiska ljus av drakglas som aldrig slocknar. De ska åka via Braavos först. Det
råkar vara där som Arya Stark befinner sig nu. Hon bor ibland i ett tempel, det
så kallade ”House of Black and White” där man hyllar Guden med många ansikten. Folk
som vill dö går till templet för att hitta frid. Arya jobbar inte bara där
dock. Hon hjälper också till med att sälja musslor och dylikt på en av hamnarna
i Braavos. Hon kallas Cat, och har därmed ännu ett smeknamn i kollektionen.
Det är alltså dessa personer vi får följa. Vi fick aldrig läsa något ur
vare sig Tyrions, Danaerys, Davos eller Jons perspektiv. Chockerande saker, som
att Catelyn blev en odöd, får vi inte heller veta mycket om. Anledningen till
detta får vi veta på slutet, då författaren bifogat ett litet meddelande; det
blev helt enkelt för mycket, det fick inte plats med alla kapitlen om dem. Den
här boken är nog den jag tycker minst om hittills, just på grund av detta.
Mycket händer, visst, men ingenting otroligt intressant och de nya karaktärerna
vi får följa blev jag inte så intresserad av, eftersom man bara vidrörde dem.
Ändå är det ju absolut inte någon större kvalitetsdipp, lite besviken blev jag
bara. Däremot är jag glad att Sam får ta en allt större plats i handlingen, och
Brienne tycker jag också är intressant att följa. Personerna på Iron Islands
likaså. Tror jag tar en liten paus från den här världen innan jag fortsätter med nästa i serien, men den har jag stora förhoppningar inför!
