K. blir inblandad i en process. En rättstvistprocess närmare bestämt. Varför då? Han blir åtalad. För vad? Vem vet. Han försöker göra det bästa han kan av situationen. Till en början ingenting. Efter ett tag rycker han tag i sig själv och anlitar en advokat, men sedan säger han upp honom. Efter det pratar han med en präst, som drar en story (vilket är klimaxet på berättelsen). På slutet kommer en twist. The End.
Ok, det var handlingen. Nu till vad jag tyckte. För det
första så tänker jag anta att den här boken är extremt symbolisk och har en
djup psykologisk innebörd. (Detta antar jag för att det är en gammal klassiker
och vi fick i uppdrag att läsa den i skolan.) Givetvis handlar den inte om en
riktig rättegång, i och med att K. inte ens gjort sig skyldig till något. Inte
hamnar han i finkan heller, och genom hela boken har man en känsla av att allt
är ganska oseriöst. Typ att han kan vara fri om han vill, att de som jobbar i
domstolen inte gör något och att alla bara handlar efter sitt eget tycke och sina
relationer. Hela boken genom trampar huvudpersonen på samma ställe – han går
framåt och gör saker hela tiden, men inget utvecklas. På sätt och vis påminner
hans process om livet självt: man hamnar här på jorden, utan att riktigt veta varför,
och plötsligt så står man på prov. Fast gör man det? Tja, det är ju lite upp
till en själv. Men nog fan dömer folk en i alla fall. Nu när jag tänker efter
så tyckte jag nog om den här boken ändå, även fast den inte underhöll mig så
mycket medan jag läste den. Den är skriven på ett väldigt speciellt sätt, där
det känns som att allt folk gör/säger har ett särskilt underliggande motiv.
Alla karaktärer är väldigt speciella, och i alla konversationer skymtas en viss
maktkamp och maktstruktur, som huvudpersonen, vår K., ständigt observerar.
Läs den här boken om du vill känna dig intrigued, mindfucked
och uttråkad samtidigt. En kombination jag dessförinnan inte visste var möjlig.
