Quatre jours à Paris

Jag vet, jag har varit sämst på att uppdatera.

Men jag har faktiskt haft anledningar till det för först var jag med Isabelle, just efter att hon åkt hem till Uppsala så drog jag till Paris med skolan, var där fyra dagar, efter det drog jag till Uppsala och igår när jag kom hem satt jag inte ens vid datorn, hade fullt upp med att spela gitarr för första gången på vad som känts som en evighet och träffa Tina. Så, aah :)

Men ... nu måste jag ju berätta om Paris och vad vi gjorde!

Och, om det inte är något intressant så råder jag att skippa hela det här inlägget ;)

Jag tänker också bjuda på de få bilder jag tagit. Jag orkade inte ta så många bilder, oftast är det roligare att bara titta, framförallt när man har en halvdan mobilkamera som jag har.

Dag 1

Vi åkte runt kl 3 på natten från min kompis Kjellgren, jag, hon och Cicci. Vi tog flygbussen från Norrköping, anlände vid Skavsta efter ett par timmar, sen tog vi flyget till Frankrike. Vi var framme där ungefär 9 på morgonen tror jag, men det kändes som det var eftermiddag eftersom man varit uppe så länge ...

Sedan åkte vi buss genom Paris förorter, det såg rätt nedgånget ut och det var gott om invandrare där.

Genom fönstret i bussen såg vi en svart man som joggade. Grejen var den att han joggade ifatt oss gång på gång på gång, först åkte vi om honom, sen fastnade vi i regel i någon kö och så kom han ikapp, och detta hände om och om igen. Efter ett tag började han lägga märke till oss, och vi till honom. Så det blev att vi vinkade till honom, han vinkade tillbaka, alla garvade och visade tummen upp osv. Då började han verkligen anstränga sig för att hänga med oss! Klockrent var det! Vi kallade honom Löparn. Bästa fransmannen alltså (Y)

Sen när vi kom fram till hotellet så var det någon grej med incheckningen och vi behövde vänta en halvtimme för att kunna checka in. Så vi spenderade tiden med att äta lunch på McDonald's. ("Je prend chicken nuggets avec ... frites? oui, six nuggets. et coca cola, merci". ... awkward).

Av en händelse så var jag och mina kompisar senare än de andra, och när vi kom tillbaka till hotellet så hade alla redan fått veta vilka de skulle dela rum med och dragit upp.
Det var då dramat började, bölande tjejer, skitsnack och folk hade inte hamnat med dem de ville.
Men vi bytte om lite så att alla hamnade med dem de ville.
En av lärarna lackade ur lite.
Kul.

Såhär såg i alla fall vårt hotellrum ut, jag, Cicci och Kjellgren delade rum:

Kjellgren var söt som vanligt<3

På TV:n gick Desperate Housewifes,
dubbat till franska. Quelle horreur!

Jag såg fortfarande normal ut, i alla lägen.

Det var regnigt men väldigt varmt för övrigt.
Efter att vi hemmastatt oss så drog vi till le supermarche (dvs supermarket) som var nära hotellet. Det var dit man gick om man helt enkelt behövde köpa mat, godis och sådant.

Sedan begav vi oss till L'arc de trioumphe. (stavas det ens så? aja, Triumfbågen i alla fall)

Gulliga Cicci, även kallad QAQ<3

Triumfbågen

Vädret var inte det bästa, som sagt.

Inuti Triumfbågen

Utsikten, från toppen av byggnaden.
Detta var efter att vi katat upp några tusen trappor.

Det fanns skydd så att man inte skulle ramla ner.

Sedan fick vi vandra fritt på stan. Vi gick lite i Champs-Elysées (ha i åtanke att jag inte är 100 på stavningen här heller). det var fullt av snobbiga butiker, och snål som jag är så köpte jag inget :P

Övergångsgubbarna såg lite annorlunda ut där!

Eg0 pic with the fjortis way of only showing halva facet.

Dag 2:

Denna dag drog vi till le Tour Eiffel, dvs Eiffeltornet!

Det var den här dagen jag tyckte var roligast, för då körde jag och Cicci "Dare". Men det återkommer jag till senare.

Tror det är rätt obvious vad ni skådar på den här bilden.

Solen började titta fram (y)

Det var gott om poliser och vakter vart man än gick i Paris

När vi var på andra våningen.

Utsikt från toppen av Eiffeltornet<3

Ännu en utsiktsbild.

Det var helt underbart att vara på toppen av Eiffeltornet, ungefär 300 meter upp i luften!
Vi gick i trapporna de första två våningarna, och därifrån tog vi hissen upp till toppen.
Underbar utsikt.
Det var dock lite synd om stackars höjdrädda Kjellgren, men hon höll ut och vågade sig upp till toppen (Y) Hon var ju lite tvungen då hon blivit 'daread' av Cicci. Vi körde nämligen en lek som heter Dare, som går ut på att man utmanar varandra att göra pinsamma/läskiga/roliga grejer, och för varje grej man gör så får man ett poäng! Den som fick flest poäng blev i det här fallet bjuden på godis av de andra ;). Tävlingen slutade med oavgjort mellan mig och Cicci, ca 25-25 tror jag det stod på.
Det var helt klockrent, men tyvärr har jag inte tagit några bilder på några av grejerna vi gjorde (n).
Men några exempel på grejerna som Cicci gjorde var:
*Hon stannade en random tjej på gatan (som höll på att äta en baguette) och sjöng högt och inlevelsefullt till henne på en låt som går "Oh my god, oh my god, what a wonderful surprise! I'm in love, I'M IN LOVE, and I cannot get enooough!!" Snacka om att tjejen blev förvånad alltså! :D
*Hon sade till tjejen som jobbade på pizzerian där vi åt lunch "C'était trés, TRÉS delicieuse!!" (översättning: Det var jätte, JÄTTE gott!) och så gjorde hon en slängkyss xD
*Hon stod inne i en skobutik och vaggade långsamt fram och tillbaka samtidigt som hon mumlade för sig själv "Je ne sais pas ... Je ne comprend pas ... Je ne sais pas ... Je nes comprend pas ..." (Jag vet inte ... Jag förstår inte ...) om och om igen! Det roliga var att en som jobbade där inne just var på väg att gå och hjälpa henne, men när hon såg vad Cicci höll på med blev hon helt chockad och stod bara och stirrade på henne istället! XD
*Hon dansade 70-tals dans helt ensam mitt i värsta folkmassan^^
*Hon stod på en upphöjd stengrej och låtsades vara en mimare!
*Hon dansade till en gatumusikants musik
*Hon ställde sig bredvid en kille som höll på att joxa med en boll, och försökte imitera honom. Då gav han henne en boll att själv hålla på med! XD
*Det var en kille som försökte sälja miniatyrer av Eiffeltornet på gatan. När han försökte sälja till henne skrek hon "Tu n'est pas mon péré!!!" (Du är inte min pappa!!!) Han började asgarva när hon sade det XD
Jaa, hon gjorde det och ca 17 andra grejer ;) klockren, modig tjej<3

 Och så några exempel på grejer som jag gjorde:
*Jag sjöng till en random man på gatan "'Cause you're beautiful .. Just the way you aare!" Han bara "Merci!" (Tack) och efter att han dragit var det en kille som satt vid sidan av gatan som gav mig en 50 centare för min 'performance' ^^
*Det var ett par ghettobrudar som hade stirrat på Cicci medan hon låtsades vara mimare. Verkligen råblängt med värsta bitchblickarna. Och de slutade inte ens när Cicci var klar. Så då blev jag utmanad att gå fram och hälsa på dem. Så jag gick fram till dem, lade handen på höften och bara "Tja" värsta kaxigt. (Var typ exakt som dem med andra ord). Men efter ett tag kom de fram till oss! o.O
De typ bara (på franska dårå) "Vadå tja? Vad menade du med det?" Och grejen med det är att när man säger tja så låter det exakt som ordet 'chat' på franska som betyder katt. Så i deras öron hade det låtit som att jag gått fram till dem och sagt 'katt' XD. Vi försökte förklara att vi var svenskar och att det betydde hej på vårat hemspråk. Detta gjorde vi på engelska. Men då kommer resten av deras gäng och omringar oss o.O. De alla bara garvar och säger om och om igen "chat ... haahaha" typ så, fortfarande värsta kaxigt. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, men efter ett tag drog de som tur var. Ändå, värsta grejen ju! :O
*Jag satte mig på en bänk bredvid en kille. Om han satt här __________X så satt jag här: X__________ . Så långt bort jag kunde komma med andra ord. Men så flyttade jag mig långsamt närmre och närmre. Till slut satt vi _________X_X och jag hade armen uppe, typ mot hans axel. (Fast jag rörde honom inte). Vi hade fått ögonkontakt x antal gånger, och han verkade lite generad. Han sade lågt för sig själv "Qu'est-ce qui se passe?" (Vad är det som händer?) Men då drog jag :P
*Det var tre pojkar som höll på att spela fotboll. Jag sprang in och skrek "I'm in!" samtidigt som jag sparkade bort bollen xD
*Det var några personer som låg bredvid varandra på en bro. Jag lade mig bredvid dem (y)
*Jag dansade till en gatumusikants musik (tillsammans med Cicci då).
*Det var en man som satt på en bänk, framför honom var det en del duvor. Jag sprang till duvorna och chasade bort dem samtidigt som jag sade till dem "Allez hop, allez hop! Dépéche-toi, l'oiseau! Trés vite!"(Kom igen, kom igen! Skynda dig, fågel! Mycket fort!)

*Jag sprang fram till ett gäng japaner och skrek att jorden skulle gå under och att vi skulle dö. (På engelska skrek jag). De verkade inte förstå mig :(
Observera att inga av grejerna Cicci gjorde var det hon som kom på, och samma med mig med. Vi blev ju utmanade av de andra, liksom. Fett kul var det i alla fall n_n
Allt detta gjorde vi bara medan vi gick genom stan. Efter det drog vi till kyrkan Notre Dame.

Utanför Notre Dame

Inuti Notre Dame

 Men det var de två första dagarna i alla fall. Det verkar som jag får fortsätta berätta i ett nytt inlägg, det får ju inte bli alltför långt nämligen :*
Btw så är alla bilderna tagna av mig, jag har ändrat storleken beroende på hur värda/snygga jag tycker de är.

En liten gest
Var allt som krävdes
Mitt hjärta snörptes
Och jag kvävdes

Har du ens skäl
Att känna för mig,
som jag gör för dig?
Ovissheten tar kål på mig ...

Bokrecension nr 12

The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - A trilogy in four parts
Av: Douglas Adams

Wow, hur ska man börja beskriva den här boken. Den handlar om en helt ordinär person som heter Arthur Dent. Och  hans kompis Ford Prefect, som är långt ifrån en ordinär person. Faktum är att han inte ens är en person, han är en utomjording. Och den handlar även om presidenten över vår galax, Zaphod Beeblebrox, men också lite om såna som Slartibartfast och roboten Marvin, mfl. Men mest Arthur Dent, en brittisk  snubbe som gillar te. Boken börjar med en väldigt tragisk händelse, som förresten skulle hänt igår (21/5-11) men som aldrig hände, vilket ni kanske märkt. Dvs att världen går under. Anledningen till att världen går under i boken är att den här lilla onödiga planeten med alla dess primitiva livsformer är i vägen för en stor motorväg som ska byggas. Arthur Dent, med sin utomjordingskompis Ford Prefect, klarar sig dock med hjälp av just denne. Ford Prefect har då varit på jorden i 15 år för att hitta fakta om planeten till boken ”liftarens guide till glaxen” där det finns information om allt från babel fiskar till planeten Krikkit, helt enkelt om allt som man kan hitta i galaxen. Och det är mycket. Det enda som tidigare stått om planeten Tellus är ordet ”harmless”. Det enda som står om planeten sedan, efter att Ford Prefect har varit där i 15 år, dvs lika länge som jag levt, är orden ”mostly harmless”.
Det som står om Tellus i början av den här boken är:
“Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of the western spiral arm of the Galaxy lies a small unregarded yellow sun.
   Orbiting this at a distance of roughly ninety-two million miles is an utterly insignificant little blue-green planet whose ape-descended life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a pretty good idea.
   This planet has – or rather had – a problem, which was this: most of the people living on it were unhappy for pretty much of the time. Many solutions were suggested for this problem, but most of these were largely concerned with the movements of small green pieces of paper, which is odd because on the whole it wasn’t the small green pieces of paper that were unhappy.
   And so the problem remained; lots of people were mean, and most of them were miserable, even the ones with digital watches.
   Many were increasingly of the opinion that they’d all made a big mistake in coming down from the trees in the first place. And some said that even the trees were a bad move, and that no one should ever have left the oceans.”

Varför jag citerade det här? För att det är friggin’ awesome. Hela början av boken blew me away, författaren är väldigt skicklig på att beskriva saker och komma på saker på ett väldigt klyftigt och underhållande, om än lite random, sätt.
Jag orkar inte gå in så mycket på handlingen, det är en rätt stor bok och det är sjukt mycket som händer i den. Men den var väldigt underhållande, bra och originell de första två delarna av den. (Boken är uppdelad i fyra delar: 1. The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy, 2. The restaurant at the End of the Universe, 3. Life the Universe and Everything och 4. So Long, and Thanks for all the Fish).
Men i den tredje delen börjar det kännas lite långtradigt, det känns som att man bara får en repetition på det man just läst. Jag behövde praktiskt taget tvinga mig att fortsätta läsa i den. I den fjärde delen får boken upp tempot lite i alla fall, iochmed Arthurs återvändo till jorden och hans nyfunne romans. Men allt som allt skulle jag säga att det är en väldigt väldigt unik, komisk och välskriven bok, men att författaren borde lagt ner pennan tidigare än vad han gjorde.

Tänka sig, ännu en dag då världen inte går under.

Bokrecension numberr 11

Hjärtans fröjd

Av: Per Nilsson

 Den här lilla boken (med betoning på lilla, innehåller bara ca 150 sidor) har vi fått som uppgift att läsa i svenskan. Den handlar om en kille i min ålder ungefär, vars namn man aldrig får reda på, och hans förälskelse i en tjej vid namn Ann-Katrin. I boken hoppar man mellan nutid och dåtid, ungefär vartannat kapitel utspelas i dåtid och vartannat i nutid. Ann-Katrin är en smart rödhårig tjej med humor. Hon luktar citron. Han ser henne i bussen och faller för henne direkt. Av en slump börjar de prata, sen glömmer hon hennes tyska grammatik bok på bussen en dag, och vips! så har han en ursäkt för att ringa henne och bestämma träff. (Hennes telefonnummer står i tyskaboken, very convenient). Hennes rum är fullt av växten citronmeliss, (därav hennes naturliga doft) aka hjärtans fröjd. Efter att han får reda på det så blir hans namn för henne Hjärtans Fröjd. Men det visar sig att deras relation inte är riktigt vad han tror den är ...

Nu ska jag inte avslöja slutet på boken, och istället berätta vad jag tyckte om den. I början så tyckte jag den var lite lame faktiskt, det kändes bara så ... Jag vet inte vad, liksom "wow en rödhårig chaayy på bussen, hon är snygg så nu eelskar jag henne! :DD:DD" Men den blev bara bättre och bättre, det var en kreativ bok med bra språk. Man levde sig verkligen in i den, man sympatiserade helt med huvudpersonen.

Och för väldigt många så är nog kärlek som den beskrevs i boken. Härlig men svår på samma gång. Jupp, en läsvärd och definitivt godkänd svensk ungdomsbok! Finns en uppföljare, får se om jag läser den eller inte.

Klockrent

"Now it is such a bizarrely improbable coincidence that anything so mindboggingly  useful as the Babel fish could have evolved purely by chance that some thinkers have chosen to see it as a final and clinching proof of the non-existence of God.

The argument goes something like this: "I refuse to prove that I exist" says God, "for proof denies faith, and without faith I am nothing."
"But", says Man, "the Babel fish is a dead giveaway isn't it? It could not have evolved by chance. It proves you exist, and so therefore, by your own arguments, you don't. QED."
"Oh dear", says God, "I hadn't thought of that," and promptly vanishes in a puff of logic."

Bokrecension 10 000 minus 000

Som om ingenting
Av: Katarina von Bredow

 Detta är inte vad jag vanligtvis läser. Jag har alltid sett på Katarina von Bredows böcker som lite larviga böcker som bara säljer bra för de ofta är byggda på riktigt skumma omöjliga romanser (t ex förälskelse mellan syskon osv).
 Det är en ren slump att jag läste denna bok, läste ut den på 3 h imorse eftersom jag sov över hos Kjellgren utan att ha planerat det i förväg. Jag vaknar alltid flera timmar innan henne, och jag hade inget med mig, alltså tänkte jag underhålla mig med att läsa någon av hennes böcker, och hon råkar ha massor av sådana här böcker i bokhyllan.
 Den handlar i alla fall om en 19-årig tjej som blir kär i sin bästa kompis pappa, som är 25 år äldre. En omöjlig romans - Ja. En fånig, dålig bok - Nej! Jag blev positivt överraskad av hur bra skriven den faktiskt var. Författaren är skicklig på att leka med ord och beskriva känslor. Boken tappar aldrig farten, den håller ungefär samma tempo hela boken genom med vissa upptrappningar. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på hur kort den är, förstås.

 Här är en bit av boken som jag tycker gestaltar sättet att skriva på rätt bra:

(Kanske inte är lika bra när man inte läst boken, det kanske blir lite lösryckt ur sitt sammanhang. Jag kan försöka klara upp det lite i alla fall med att säga att Paul är den 25 år äldre mannen, Monika är hans fru och Tessa är hans barn och även huvudpersonens bästa vän).

"Tills nu.
Tills den här dagen, vid halvåttatiden den femtonde april, då Paul läser upp fem dikter som skär som taggtråd i min kropp. Bilderna är kryptiska och nästan sterila, men jag ser villan på Sparvhöksvägen, jag ser Monika och Tessa och snickeriet och räkningarna  och morgontidningarna och den kvadratiska trädgården och jag hör Monikas skratt och Tessas pladder och mitt i allt ser jag Paul med naket ansikte.

Samtidigt ser jag min egen familj som om den vore en instängd, stelnad pjäs, och skriket i dikterna står som en vägg innanför ytterdörren. Sedan är det plötsligt hud. Fuktig närhet. Den sista är intimast av alla, uppenbart erotisk, fast omskriven i bilder som är både bisarra och sensuella. Jag blir torr i munnen och hjärtat slår så jag knappt kan andas. Jag ser Monika naken över Pauls kropp i deras blå sovrum och det är mer än jag vill se. Jag är redan uppfläkt, som om någon spritt ut mina inälvor över landskapet med en stor smörkniv."

Om du vill ha en känslosam, snabbsmält bok, läs då den här!
Den var trovärdig och bra, definitivt värt besväret.