Barndomen/ungdomen/random babblande.

Denna bild har jag som bakgrundsbild på min mobil (a).

Jag och min kompis hade en intressant diskussion om våran barndom häromdagen. Jag tror många har en rätt romantiserad syn på sin barndom, hur ofta säger folk inte att de önskade att de kunde gå tillbaka till den tiden då de inte hade några problem och inget att bekymra sig över? Visst, det är skönt att inte ha ansvar, men jag kommer ihåg att jag på sätt och vis tyckte det var jobbigt att inte ha ansvar då. Nu däremot blir jag livrädd bara jag hör ordet. Jag fick också mycket mer skit då, och var mycket sämre på att försvara mig. Jag, som alla andra, hade inte mycket till intellekt, och kunde därmed inte försvara mig med ord, och fysisk styrka var något helt främmande för mig. (Det är det nog fortfarande iofs, haha). 

Livet var jobbigt helt enkelt, man hade inte hunnit skaffa samma sköld, samma skyddsmekanism som nu, man var mycket mer sårbar. Samtidigt så glömde man saker snabbt, höll inte alls på att älta saker som nu. (Jag märker att jag har den tendensen att skriva 'man' hela tiden, när jag nog egentligen skriver om mig, för givetvis växte inte alla upp på samma sätt ehe). 
Min slutsats är nog att barndomen var jobbig, meen ... tonårstiden är ännu jobbigare, haha. Men nej, så pessimistisk är jag inte, det finns jobbiga och bra saker med alla åldrar, dessutom går det inte att generalisera på det sättet heller. Det jobbigaste med att vara tonåring för mig är nog ångesten. Bara just nu (och jag känner mig helt vanlig just nu, mår bra osv) så har jag ångest inför a) Jag vet inte vilket gymnasium/linje jag ska välja, och vi ska söka in den här månaden. b) Skolan börjar imorgon, vill inte vill inte vill inte! Tycker vinterlovet kan hålla på minst en vecka till. c) Mitt hår är damp. Plus den där underliggande ångesten av att kompisarna kanske överger en, att man helt plötsligt blir skolans mobboffer och de grejerna som alltid är där, haha! Usch vad hemskt, det var meningen att det skulle bli ett tankeväckande inlägg och blev istället helt emo, *cut cut sob sob*.
Älskar att skriva i denna blogg som jag inte berättat om för någon, haha! Seriously, ingen vet om att jag driver den. Får väl skriva om det på facebook eller något. (Nog för att jag hatar fb, but still). Innan jag fortsätter skriva i en evighet, hejdåååå.