Bokrecension

Bild tagen från internet.

 



Jaa, jag hade tänkt skriva bokrecension här på bloggen varje gång jag läst ut en bok/bokserie! Vette fan om det är roligt för andra att läsa, kanske, kanske inte, men vad jag vet är att det är roligt för mig att skriva. Och det senaste jag har läst är faktiskt 

..
Bam bam bam bom..!


Twilight böckerna. För tredje gången. Det verkar bli en årlig tradition för mig att läsa om dem vid denna tid, någon gång i december, januari eller februari sådär. För dem som inte vet så är de några av mina favoritböcker, (NÄHÄ? En tonårig tjej som gillar Twilight, VERKLIGEN???) Ja, jag vet att det är en klyscha, och jag är glad att jag läste dem för första gången innan de blev bajspopulära och filmatiserade. (Filmerna gör inte böckerna rättvisa, de är nästan pinsamma i jämförelse enligt mig. Jag ångrar att jag kollat på dem, och kommer inte se om någon av dem eller se fyran. För visst att det kan kännas lockande att se dem, men de gör mig bara besviken i slutändan) 
Men herregud, att skriva en bokrecension om Twilight, New moon, Eclipse och Breaking dawn? Vet inte ens hur jag ska börja ... De handlar om Bella, en tjej som är klumpig, smart, insiktsfull, mogen för sin ålder och sist men inte minst; väldigt storhjärtad. Det lät töntigt, but you catch my drift. Hon blir kär i en vampyr, som jag skulle våga säga att alla vet vid det här laget. Man får följa hur hon flyttar till den lilla staden Forks för att bo hos sin pappa, då hon vill att hennes mamma ska ha möjligheten att flytta runt med sin nya man som är en basebollspelare (?), istället för att sitta hemma med sin dotter.
Och det där ögonblicket då jag inser att detta säkert är en bra bok (syftar då givetvis på när jag läste den för första gången) är när Bella står framför spegeln och tänker på att hon nästan aldrig  är på samma våglängd som någon annan, som om det är något fel på hennes hjärna. Och det beskrivs på ett så bra sätt, hon känns så äkta och man får genast sympati för henne. Efter det är jag helt fast. Författaren har så många trådar igång samtidigt så att det snarare är som en hel värld än bara en bok. Alla personer känns flerdimensionella (kan man säga så? w/e) och trovärdiga. I alla fall om man bortser från till exempel Edward som kanske är lite väl perfekt. Att storyn inte är det minsta trovärdig spelar ingen roll, för man fastnar så för karaktärerna i den! Det är sällan jag bryr mig så mycket om huvudpersonen i en bok som jag bryr mig om Bella i denna bokserie, och jag har läst många böcker. Den där känslan av tonårig förälskelse och osäkerhet fångas bra samtidigt som böckerna förlöjligar college på många sätt, något jag gillar skarpt. Sen är också själva kärlekshistorien såklart oemotståndlig, inte minst första gången man läser den. Även själva platsen böckerna uspelar sig på blir jag lite förälskad i, jag får starka mentala bilder när jag läser dessa böcker, mentala bilder som varar länge. Om jag behöver säga något negativt om böckerna så vore det nog att a) Bella känns lite väl känslosam ibland. Inte så att det känns fånigt, men så att det går mig lite på nerverna. Kanske bara jag som är kallhjärtad. b) Bokserien får en att bli lite som en annan version av sig själv, man blir helt avhuggen från världen nästan. Det blir så att man går omkring och drömmer hela tiden, de får en att tro att det finns något större än >det här<. Än livet man lever. Och c) Jag blir så ledsen när jag läst ut dem! Får typ abstinens som varar några dagar. (/veckor om man räknar med första gången jag läste dem).
 Jag skulle kunna skriva i en oändlighet om dessa böcker, men vill ju inte vara överflödig så det här får räcka.

Nästa bokrecension blir nog om Jonathan Strange & Mr Norrell, för det är boken jag håller på med nu. Såvida jag inte börjar läsa på något annat samtidigt och läser ut den andra före.