Bokrecension (nr 5)

Marilyn Manson: Den långa vägen ut ur helvetet

Denna bok fick jag av min mamma förra julen. (Hon känner mig ;)). Jag har nu läst den för tredje gången. Det är en bra bok att ta om man vill läsa något lättåtkomligt, underhållande och äckligt. Redan i det första kapitlet stöter man på oskyldiga flickor som sätter på djur. (Det beskrevs lite mer målande i boken och jag kom att ångra att jag satt och åt kyckling medan jag läste, lol). Men nej, det är inte därför jag gillar den! Jag är inte helt depraverad, även fast jag tror att många har mer fascination för det obscena än de vill erkänna.

Man får följa Brian Warner, dvs Marilyn Manson, från han föds till han är ca 29 år. (Det är nämligen ungefär då boken släpptes i USA). Han växer upp som en långsmal, fräknig och osäker pojke. Han går i en kristen friskola och till en början tror han helt och fullkomligt på kristendomen, han har konstant ångest över att världen kommer gå under eftersom läraren sagt till eleverna att apokalypsen kan inträffa när som helst. Men efter några år så börjar han tveka mer och mer och börjar betvivla skolan mer och mer. Det är då han bestämmer sig för att han vill gå i en vanlig skola och gör allting för att bli relegerad. Men vänta ett tag, nu går jag in för mycket på detaljer. Han går i alla fall ut skolan som en rätt ensam och osäker person. Han spenderar mycket tid på att skriva noveller och dikter av olika slag som han skickar in till olika tidskrifter och dylikt men han blir dessvärre refuserad gång på gång. Men hur det än kommer sig så lyckas han bli rockkritiker. Han intervjuar många stjärnor men känner att större delen av intervjuerna är rätt tråkiga och han kommer på sig själv med att önska att det var HAN som blev intervjuad istället. Några år senare så blir han även det. Då har han startat bandet Marilyn Manson and The Spooky Kids. Det tar ett tag innan bandet verkligen slår igenom, de spenderar många år som ett undergroundband men de lyckas få skivkontrakt sen osv. Jag vill inte gå in för mycket på handlingen dock :{
Vad kan man säga, jag tycker uppenbarligen att den är bra, annars skulle jag inte läst om den. Jag vet inte hur mycket av den som är sanning, men den är sannerligen intressant, framförallt om man råkar gilla Marilyn Manson och hans musik. Vilket jag gör. Jag skulle inte säga att jag idoliserar honom på det sättet dock, han har många intressanta åsikter och synpunkter på saker och ting, men hans ego är lite väl stort och jag kan inte komma underfund med hur stort han egentligen tycker det mänskliga värdet är med tanke på alla avskyvärda saker han faktiskt gjort mot folk. Han tror på La-Vey satanismen som går ut på att alla är sin egen gud. Det finns ingen gud eller djävul i La-Vey satanismen, det finns bara du och den största synden är inte ondska eller godhet, det är dumhet. Han uttrycker mycket förakt mot många olika personer i boken, allra mest om den personen är naiv. Hela det amerikanska samhället ser han ner på, alla personer som bara är nöjda och inte använder sitt huvud. Det är en rätt läskig syn enligt mig. Visst, hjärnan är en muskel som min mamma brukar säga, den kan tränas upp och den är till för att användas. Men vad fan är det för fel på att bara vara lycklig ibland? Haha. Framförallt i början av hans karriär i boken så tycker jag också att det verkar som att en kvinna behöver göra mer för att förtjäna hans respekt än en man behöver. Detta är dock bara vad jag tycker det verkar som ibland, det är inte så att det faktiskt står så i boken.
Men, to wrap it up, bra och intressant bok, läs den för all del!