Bokrecension, nummer nöfff! (tänk franska)

Dödens hus
Av: Mignon G Eberhart 

Detta var en av böckerna jag tog när det, helt randomly, fanns gratis böcker att ta nere @ Las Vikas, vilket jag skrev om här. Den släpptes 1953 i Sverige, och det märks nog allt att den är gammal. Inte bara på språket, utan den är så ... beskedlig på något sätt. Försiktig. Det är en deckare, vilket märks då den är uppbyggd på exakt samma sätt som alla deckare är; någon blir dödad vilket leder till den stora frågan som uppkommer ungefär tusen gånger: Vem är mördaren? Kan inte säga att jag direkt brinner för deckare, klart det finns jätte spännande och bra sådana, men de flesta har en tendens att vara förutsägbara eller bara ointressanta. Men den här var faktiskt rätt bra, den var inte grå och tråkig utan fylld av många vackra miljöbeskrivningar. Den utspelar sig på en ö som till stor del täcks av ett stort sockerplantage. Huvudpersonen är en rätt ointressant kvinna vid namn Nonie. Hon ska gifta sig om en vecka med en man hon inte älskar, men som är trevlig. Ett vänskapligt förhållande. Sedan börjar hon hysa känslor för en annan man som dock måste lämna ön efter att han insett att han inte kan bo kvar där pga hans hemska moster (?) som bor där. Men så dör mostern och han blir självklart anklagad för mordet eftersom han haft världens bråk med henne och till och med hotat att döda henne. Men eftersom de inte har något riktigt bevis på att det var han så måste de försöka ta reda på om det verkligen var han som var den skyldige.

Den var rätt spännande. Jag kunde faktiskt inte lista ut vem mördaren var, och det kom som en överraskning på slutet. Den här boken påminner lite om böckerna jag brukade läsa när jag var liten, de där böckerna som mamma ärvt av mormor. Då älskade jag dem, nu kräver jag lite mer av en bok för att vara nöjd. Huvudpersonen var lite tråkig, hon var en typisk kvinna. Men den var läsvärd, det tycker jag. Den var kul att läsa. Och jag fick den gratis, det är ju inte ett minus direkt! ;) Hehe.
(Fanns ingen framsida på denna heller, bara en gul pärm, hence the absence of a pic)