Bokrecension (nr 35)

The Fellowship of the Ring

Av: J.R.R. Tolkien

Lord of the Rings, War of the Ring – kalla det vad man vill, jag tror nog de flesta hört talas om den här fantasytrilogin som denna bok utgör första delen av. Filmerna har jag sett både en och annan gång, och jag tänkte att det var hög tid att ta itu med böckerna. Utgåvan jag läst trycktes 1966, och är därför rätt gammal. Det märktes att min pappa läst den innan mig, ty det fanns små understrykningar och anteckningar med bläckpenna i hans handstil lite här och var.

Denna bok inleds med en beskrivning av hober, ett särdeles förtjusande släkte bestående av halvlängdsmän med en böjelse för god mat, utförliga släktträd och berättelser. Den fortsätter sedan med den välkända berättelsen om den mörka härskarringen; den mäktigaste av de magiska älvringarna skapade i Eregion.

“Three rings for the Elven-kings under the sky,
Seven for the Dwarf-Lords in their halls of stone,
Nine for Mortal Men doomed to die,
One for the Dark Lord on his dark throne
In the Land of Mordor where the Shadows lie.
One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all, and in the darkness bind them
In the Land of Mordor where the Shadows lie.”

Ingen kan använda härskarringen till endast goda syften, alla blir korrumperade av den till slut sägs det. Därför strävar de goda efter att förgöra den, innan det är för sent och Midgård blivit övertaget av den mörke härskaren Sauron. The Fellowship of the Ring heter boken för det är här äventyret börjar, och då med sällskapet som består av nio personer; Frodo, Sam, Merry, Pippin, Gandalf, Aragorn, Legolas, Gimli och Boromir. Först på resan är det bara de tre hoberna Frodo, Sam och Pippin som beger sig, sedan ansluter sig även Merry, men efter det avgörande mötet i Rivendell så beslutar man alltså att det är det här sällskapet som ska med på färden. På slutet av den här boken bryts dock sällskapet upp, för att uppdraget sedan ska fortsätta med endast Frodo och den trogne Sam …

Jag fann boken mer avslappnad och lättare att ta till sig än filmen. Karaktärerna bryter ut i sång mest hela tiden, och även fast den givetvis innehåller mycket mörker så kändes karaktärerna på något sätt mer verkliga i boken, och jag kände för dem mer. Sedan är det ju en helt magisk värld, som man gärna befinner sig i. Det är helt naturligt och vackert att den här har blivit en sådan klassiker, och även fast jag redan visste handlingen så var det givande att läsa boken. Rekommenderas.