Av: Jane Austen
“There are few people whom I really love, and still fewer of whom I think well. The more I see of the world, the more I am dissatisfied with it; and every day confirms my belief of the inconsistency of all human characters, and of the little dependence that can be placed on the appearance of either merit or sense.”Elizabeth Bennet
Elizabeth Bennet har fyra systrar, en tillsluten pappa och en mamma vars högsta dröm är att få alla sina döttrar gifta. Boken utspelar sig någonstans runt 1800-talet (den skrevs ju även däromkring), och på den tiden var det viktigt att som kvinna bli bortgift, helst till någon man med en stor rikedom. När en viss Mr Bingley, en rik ungkarl, flyttar till området blir Mrs Bennet alldeles till sig, kommer hon lyckas att fånga in honom med någon av sina döttrar? Elizabeth däremot föredrar att bry sitt sinne med andra saker som hon tycker bättre om, som sin kompis Charlotte, eller alla rykten som far omkring, som de hon hör av en herre vid namn Wickham. Sedan följer berättelsen, som i hög grad rör sig om just stolthet, fåfänga och fördomar.
För det första så är det här en väldigt välskriven och ärlig bok, med karaktärer som fångar ens intresse. Men de höga förväntningar jag haft på en bok som denna (som trots allt är en klassiker) uppfylldes inte riktigt. Den hade vunnit på lite starkare känslor kanske, lite mer svärta, eller mer kärlek. Men kanske mitt tragiska sinne, som fått för sig att klassiker måste vara riktigt hjärtskärande för att vara kallade sådana, har fel. För det är ändå en väldigt skarp och humoristisk bok, som lyckas balansera det här med att göra narr av människan, men även uppskatta denne. Dessutom saknar jag nu att befinna mig i den här världen. Sense and Sensibility nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar