Av: Sofi Oksanen
Berättelsen utspelar sig i Helsingfors, modern tid. Den rör sig främst om huvudpersonens (man får aldrig veta hennes namn) lesbiska förhållande med en utåtriktad, speciell kvinna som heter Piki. Man får följa människor som står lite utanför samhället, de lider av olika psykiska åkommor och för dem är det inte självklart att man orkar gå ut, handla, ta ut soporna, leta efter jobb och dylikt. Många av dem dränker sig i alkohol. Piki, en stor del av huvudpersonens umgängeskrets och till en viss grad huvudpersonen själv är på det här sättet. Huvudpersonen och Piki är riktigt kära, men av olika anledningar glider deras förhållande ner i stupet, och huvudpersonen vänder sig (sin homosexualitet till trots) till en man istället, då hon behöver ekonomisk trygghet.
Efter att ha läst baksidan (och noterat att Oksanen var författaren) tyckte jag den här boken verkade riktigt intressant. Det lät som en annorlunda skildring av människor som inte orkar med dagens samhälle, sådana personer som det vore intressant att ta en titt på, men istället rörde den sig mest om det här lesbiska förhållandet, och det var inte så mycket djupdykning. Det var en bra skildring av förhållandet, visst, men jag kom inte att bry mig så hemskt mycket om vare sig Piki eller huvudpersonen. De kändes flerdimensionella och verklighetstrogna, men något saknades, något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror att den helt enkelt inte var tillräckligt välskriven och genomarbetad, även fast handlingen bar. När jag läst ut boken kände jag mig tämligen oberörd. Den andra boken jag läst av samma författare, Utrensningen, var mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar