2013 - en summering

De första åtta månaderna det här året var inte så bra. I skolan skrev jag en rapport om svarta hål. Vi hade nationella prov, där det mest framstående var fysikprovet på fyra timmar. Morfar dog. Hade brist på motivation i skolan. På fritiden kände jag mig ensam och ledsen. Det bästa på vårterminen var nog besöket i Paris, för det var ... Paris. På skolavslutningen hade jag mensvärk, trängdes på bussen och satt ensam hemma, håglös. Sommaren gick an. Italienresan var rolig. Jag sommarjobbade på hemtjänsten ett par veckor, det var helt OK. Firade midsommar i Lundby. Var på Bråvalla, vilket var underväldigande. Övningskörde en hel del med far min.

De två månaderna efter de första åtta var hemska. Ångest och kval. Grät stor del av tiden. Jag trodde mina sociala och psykologiska problem hade sin rot i min pojkvänsrelation. I efterhand kom jag att förstå att det var en förenklad slutsats. Jag missade saker, kom för sent till saker, saker gick sönder. Ångrade saker. Jag blev myndig och väntade naivt på den första utgången som aldrig kom, med vännerna som inte finns.

I november började saker vända så smått. Någon gång häromkring hälsade jag på min syster i Norrland, det var ett jättefint besök, hon tipsade mig om musik och visade mig på något sätt ett annat liv, kärlek. Jag vet inte varför, men det här besöket förändrade mig, även fast inget särskilt dramatiskt hände. Men det behöver inte alltid det. Innan det här besöket kände jag mig nästan suicidal, efteråt kände jag hopp. Jag började träna mer regelbundet. Ackompanjerade en skönsjungande tjej på gitarr på ett evenemang. Träffade en sötnos. Analyserade Det andra könet. Skolkade omotiverat och hjälpte dissekera en gris. Dissade diskret min körskolelärare, som jag uppfattade sög pengar ur mig. Bokade risktvåan privat och gick på den i december, nuvarande månaden, då jag känt mig hyfsat balanserad men också orolig inför framtiden - den är så nära. Vad ska jag göra med mig själv? Var ska jag göra av mig själv?